En av orsakerna till att jag började den här bloggen var att jag hade ett mycket speciellt möte med en bizarr godistyp. Jag rädade pallarna på överskottsbolaget då jag sprang in i en hel hög med sockervaddshinkar. En sort var blå. Allt blått är bra!
Jag köpte med den hem men tänkte stilla att den säkert inte kommer att smaka så fantastiskt. Saker från ÖB gör ju sällan det.
När jag skulle tillbaka för att köpa en hel pall var de borta. Slutsålda. De lämnade ett litet svart hål i mitt hjärta (och i mina tänder) tills idag då jag gick förbi Jam-Jam i Globen centrum.

Kommer ni ihåg de blå bumlingarna som man fick i lösgodiset när man var liten? De som rev hela gommen? Kommer ni ihåg hur man åt dem ändå för att de var så GOOOODA? Cotton fluff löser det problemet (på ett ganska uppenbart sätt!) men smakar precis likadant. Det är helt omöjligt att sluta äta det!

Dessutom nästan hela dagsbehovet av E133!
Yupi just for fun i Indonesien har skänkt världen Gummy Candies, bland annat detta Gummy Skeleton. Med stor framgång uppenbarligen då skelettet exporteras till åtminstone tretton länder bland andra Bahrain, Vietnam, Filippinerna och Australien! Dock ej till Indien som tur är – skelettet innehåller Beef Gelatine. Ja, och titandioxid bland annat. Skelettet har en obehagligt slemmig konsistens och smakade så illa att inte ens den tioåring jag testade det på ville äta det. Funderade ett slag på om det i själva verket var en leksak… men varför då ha socker i?





